Vi har blivit med ASW20...!

På grund av de otillräckliga redigeringsmöjligheterna i detta bloggprogram kommer tyvärr text och bilder lite huller om buller. Det går att få rätt på det, men jag gitter inte för det är så jävla komplicerat. Hur som helst...

Det tog knappt två veckor. Sedan var det fyra gubbar som plötsligt blivit ägare till en ASW20 BL (TOP)... "TOP" står för motor, en självstartare som hjälper oss upp i luften alternativt hjälper oss hålla oss kvar om vädergudarna inte vill.

Den 9 juli blev så det magiska datumet då SE-UTB "Tore-Bertil" levererades till flygklubben. Leendet på fyra av gubbarna gjorde det inte särskilt svårt att förstå att dessa också var mottagarna. Callsign "Tore-Bertil" är föga smickrande till ett racerflygplan av sällan skådat slag. Roderharmoni som få, kungligt utrymme i cockpit, fint glid och en en rova som hjälper till att både starta och hålla oss i luften är få förunnat att uppleva i ett egenägt flygplan. Därtill en instrumentering som gör de flesta gröna av avund. Eller vad sägs om LX8000 (state of the art), FLARM, förberedd för transponder, och en sprillans ny radio och lite till...:-)

Nu ska jag sluta jiddra och bjuda på lite bilder från dagens händelser! 

Här är en bra bild på Åsa, i ny frissa, igen...:-)

Då var golvspånet äntligen lagt. Kanske inte världens sexigaste bilder, men man börjar få en hint om hur det kommer att se ut...

Allrummet med Åsas frilagda skorstensstock

Allrummet från en annan vinkel. Förmodligen den jag kommer att ha från min fåtölj...:-)

Allrummet sett från trappan (ur grodperspektiv alltså).

Vårt blivande sovrum, sett från dörren.

Sovrummet från ett annat håll..

Hur man monterar en balkong

Den gångna helgen kom äntligen vår danska balkong på plats! Så här ser den ut och lite längre ner ser du bilder på hur man gör för att montera 220 kg frihängande balkong på väggen. Balkongen kommer från Scandinavian steelhouse i Danmark. Den är svängd med ett hårdträgolv som jag inte gitter montera förrän till våren. Den är väldigt fin tycker vi och är förmodligen det dyraste per kvadratmeter som någonsin kommer att byggas på denna fastighet.

Ett styck frihängande balkong. Förhoppningsvis sitter den kvar även efter vårvinterns stormar.

Snickarlennart till vänster, jag till höger och snickargöran som arbetar. Åsa håller i kameran!

En närstudie av lyfttornet. Man bygger en ställning på längden och en ställning på tvären som får utgöra lyfttorn med en Nitchitalja i toppen. Att balkongen sedan var bredare än ställningens längd gjorde inte saken lättare. Lirka och knixa.

Lyfta upp och lägga under, lyfta upp och lägga under, lyfta upp...

...och lägga under.

Stilstudie på Nitchitalja och Göran.

Bilder jag är nöjd med

Nu när jag kommit igång med "bloggandet" (egentligen inget riktigt bloggande eftersom det bara är bilder och inte en massa åsikter jag vill dela med mig av) tänkte att det kunde vara kul att göra en summering av årets och fjorårets bästa bilder. Kort och gott bilder jag är ganska nöjd med. Här följer ett urval. Kommentera gärna om du orkar!

Vad går väl upp emot skånsk bokskog i skir grönska. Synd bara att man sälla har tid att uppleva den. Måste bli bättre på det känner jag när jag tänker på tillfället då bilden togs.

Ett ensamt träd högst upp och nästan längst ut på spetsen på Kullaberg. Ser nästan ut som ett bonsaiträd.

Lille Anton (son till Bruno och Cicci och stolt storebror till Nellie) som än en gång får utstå att bli fotograferad...

Lilla söta Sofia med pappa Magnus som glatt puttar på.

Vet inte vad det är för bär, men de glänste så fint i solen. Även detta Kullaberg.

Höstväg vid Klövahallar.

Samma skira bokskog, fast sex månader senare.

Gula höstlöv...

Ibland känner man sig så där konstnärlig. Bäst att passa på. Den här blev ganska intressant. Trädet ser ut att sträcka sig mot himlen.

 

"Den lilla gula" längst ut på spetsen på Kullaberg.

Lilla Sofia igen. Vilket leende!

Busig Anton med lillasyster Nellie tålmodigt i vagnen.

Våra äppelblommor i trädgården. Det blev myyycket äpplen...

En ensam ros på brorsans torp.

Åsa efter en uppfriskande höstpromenad!

Hur man tätar en brunn

Det här är en kort berättelse om hur man tätar en brunn. Något vi mitt i husrenoveringen upptäckte var nödvändigt då brunnen läckte in ytvatten. Lagom kul.

Man måste ha en mycket god vän med en grävmaskin. Andreas är dessutom en jäkel på att handskas med skopor av skiftande slag. Även de mindre som på bilden.

På med ett par rejäla stövlar, av med Hellyn och ner i gropen och börja gräva.

Det tar en stund att gräva sig ner till 2.30 meters djup. Det blir dessutom en hel del jord och lermassor att ta hand om. Det gäller att ha tålmodiga vänner.

Nu börjar det likna något. Det gäller att inte pilla på teglet i onödan. Det har legat där sedan 1931 och vill inte bli störd i onödan.

Andreas in action. Snygg bild av Åsa.

Första gången högtryckstvätten kom till användning. Inköpt på Harald Nyborg. Bra tryck!

Snacka om krater... 6 meter i diameter, 2,30 djup. Många kubik blir det.

Den tejpade piasavakvasten kom till användning, ännu en gång. Den har varit på väg i soporna flera gånger, men det är bättre med en tejpad kvast än ingen alls.

Slanganslutningen i brunnen hade en del att önska. Murbruk, slevar och hammare.

Så där ja...

Så här glad blir man av att klafsa runt i gyttja!

En styck brunn från 1931 inslagen i ett stort paket av åldersbeständig damduk. Sådana man har i stora sänkdammar. Borde räcka till vår lilla brunn. Nu måste vattnet ner på 2,30 innan det sipprar in i brunnen.

Åsa med skyffel i högsta hugg...

Andreas styrde grävmaskinen med van hand men lämnade mer än gärna över spakarna till en mindre erfaren...

Grävmaskinen jag hade i sandlådan som femåring var mycket lättare än den här bjässen. Fast detta var nog katten roligare!

Som om det aldrig hade hänt. En styck brunn tätad. Fredagkväll till söndag kväll.